Historisk steg för oss kurder i Turkiet

I fredags presenterades i turkiska parlamentet ett förslag på vissa rättigheter för kurder.  Regeringen vill visa att Turkiet menar allvar att komma med EU.  Medlemskapet har varit en av dem viktigaste drivkraften för demokratisering. Detta visar ännu en gång vikten av att EU stödjer den demokratiseringsprocessen för att turkiska regeringen ska mäkta med att genomföra reformerna. Det finns fortfarande starka krafter i landet för att stoppa processen i landet. 

Som kurd känns denna jätte stort för min generation. Vi har betalat en stor pris i form av fängelse, tortyr, trakasserier och mord. Detta betyder en historisk steg. Som knappt en arton årig satt jag fyra månader i fängelse för att jag hade protesterat mot förtryck och fullföljelser av kurdiska aktivister.  Därför är detta för mig lika stort som  Berlin murens fall.

Nästa steg för turkiska regeringen är att visa  att de även vill lösa Cypernfrågan.  Regeringen kan inte lösa denna fråga utan stöd av EU. Militärer och oppositionspartier, CHP -nationalistiska socialdemokrater- och MHP, höger extrema nationalistiska partiet, vill sabotera alla reformer. Turkiska inhemska opinionen är mycket känslig när det gäller kurdfrågan och Cypernfrågan.  Turkiska regeringen mäktar inte utan stöd från EU att lösa både de frågorna samtidigt och därför behöver AKP, -välfärdspartiet- starka stöd för att klara av lösa Cypernfrågan.

Turkiet tar steg för steg för att uppnå sin EU-dröm och därför måste EU och Sverige stödja  ännu mer Turkiska regeringen. Nu har EU bollen.  Frågan är vad EU ska göra för att Turkiet ska orka fortsätta. Det är avgörande för fortsatt demokratiseringen av Turkiet.

Värna om Stockholms Silhuett

Jag har i snart 30 år bott i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Trots att jag inte är född i Stockholm så har jag varit här så länge att jag har skaffat mig en djup relation till Stockholm. För mig är det uppenbart att Stockholms unika värden, det som gör Stockholm till Stockholm, måste vårdas och bevaras. Det säger även Deyan Sudjic, som  är chef för Londons välkända designmuseum och en av världens mest stridbara arkitekturkritiker. Han sade för inte så längesedan att ” Stockholm är en slags fulländad europeisk metropol – vattnet och himlen – en värdefull skyline utan en massa skyskrapor som slåss om uppmärksamheten”. Kanske måste det till en arkitekturkritiker från London som berättar om att Stockholm har en värdefull profil, värd att vårda. Det verkar  t ex. finns starka krafter som vill ändra denna särprägel för Stockholm.

 Många politiker och debattörer verkar tyvärr att omfamna varje höghusförslag, oavsett placering. Den senaste tiden har planerna att bygga skyskrapa vid Västra city och klara kyrka debatterats. Det har engagerat många stockholmare som inte vill att Stadens Sky Line förstörs.

 Politikers uppgift skall inte vara att bygga monument över sig själv och sin egen storhet utan att möjliggöra för bebyggelse som förskönar samhället och bygger vidare på det som gör en stad unik. Vi i Folkpartiet menar att stadsbyggnadspolitik måste vara funktionell samtidigt som den måste vårda den historiska kulturmiljön. Därför måste vi värna både vattenspeglarna och sky Line som är två unika kvaliteter som gör Stockholm unikt.

 Stockholm är en växande storstad. Många människor söker sig hit för att leva och bo. Detta bidrar till stadens utveckling. Det är en positiv omvandling som vi i Folkpartiet bejakar.

Vi vänder oss mot de krafter som menar att staden är färdigbyggd. Alla generationer har rätt att sätta sitt avtryck. Det är blandningen över tiden som skapar staden.

 Men stadsbyggnadsfrågor handlar inte bara om att bygga utan även hur man ska bygga. Stockholm är en av världens vackraste städer. Här finns unika värden i den genom århundraden framväxta stadsmiljön. Frågan är hur vi kan bevara dessa som skiljelinjerna går mellan de partier som tror på att staden ska utvecklas.

Provval till kommunfullmäktige

Nu är det dags för provval till kommunfullmäktige i Folkpartiet Stockholm. Självklart ställer jag upp för omval och om du är medlem i Folkpartiet i Stockholms stad kan du rösta på mig.

Du kan läsa mer om vad jag tycker under Val 2010.

Familjerådgivning är viktig

I går skrev DN en artikel om familjerådgivningen för att den blir dyrare. Socialborgarrådet citeras: ”familjerådgivningen tillhör inte våra allra mest prioriterade uppgifter”.  Familjerådgivning handlar många gånger om att förebygga problem innan problemen blir stora och leder till separation eller att konflikten förvärras inom familjen. Förra mandatperioden satt jag i socialtjänstnämnden och drev frågan om att man skulle införa mångfald inom verksamheten för att öka tillgängligheten för att fler skulle söka hjälp. Det var långa köer. Den här mandatperioden har tillgängligheten ökat, tack vare att det finns fler än bara kommunala anordnare. Det har blivit bra för medborgarna att slippa stå i tre månader i kö för att komma till rådgivningen när famikjen är i kris.

Familjerådgivningen är bra för alla partner. För familjen innebär det att man kan få proffessionell hjälp att samtala med varandra och gå vidare i krisen för att hitta vägar för familjen att hitta enga lösningar på sina problem. Det kan också handla om att relationen inom familjen, dvs mellan barn och föräldrar, där rådgivning kan bli en möjlighet för både föräldrar och barn (ungdomar) att hantera konflikten, istället för en tillfällig placering eller rymningar hemifrån osv som är ett misslyckande.

I artikeln citeras borggarådet igen: ”om jag ställer familjerådgivning mot hemlöshet och barn som blir slagna, så tycker jag inte att den är den mest angelägna uppgiften vi har”. För mig blir det ett konstigt resonemang att ställa grupperna mot varandra. Jag förstår att pengarna i kristider inte räcker till. Men man behöver inte ställa grupperna mot varandra. Rådgivning syftar till att föräldrar inte ska slå sina barn eller att man inte ska bli hemlös vid en skilsmässa. Familjerådgivning är en effektiv förebyggande åtgärd när det gäller sociala problem. Samhällsekonomiskt är det bra verksamhet och individen får hjälp i ett tidigt skede. Familjerådgivningen bör inte försämras för stockholmarna.

Tjejer som slåss

I söndags såg jag på Agenda på SVT och bland de diskuterade ämnena var tjejer som slåss. I Falun har det varit problem just tjejer som slåss och rånar andra tjejer. I brottsförebyggande rådet i Liljeholmen-Hägersten hade vi för ett tag sedan uppe just ämnet om tjejer som begår kriminella handlingar.

I början av året hade vi problem med ett gäng tjejer som slogs. Det för oss nya var att de kom från olika skolor och olika stadsdelar och huvudsakligen hade kontakt via nätet. Våldet bestod i såväl interna konflikter mellan flickorna som riktat mot personer utanför kretsen. Polisen, fältarna och socialsekreterarna arbetade intensivt med gruppen.

Det behövs forskning i ämnet och det är jätteviktigt att samhället tar problemet på allvar. Kanske är detta ett rop på hjälp. Traditionellt har tjejer till största delen uppvisat destruktiva beteenden antingen genom att skära sig eller anorexia (självsvält). Missbruk har också varit en av de mönstren men att slåss var ett pojk-beteende. Killar slogs och slog andra när de själva mått dåligt eller fått stryk hemma. Därför är detta nya tjejbeteende alarmerande och det verkar som det inte heller är ett lokalt problem. Att det förekommer både i Falun och vår stadsdel i Liljeholmen-Hägersten visar att problemen inte är  tillfällighet.

I Hägersten-Liljeholmen gjorde vi så att de drivande flickorna är numera tvångsplacerade på Sis (statens institutionsstyrelse). Man måste skydda andra och visa att samhället menar allvar. I dag finns inget problem i området längre. Inga signaler om något nytt gäng har nått oss men nu står vi inför ett skollov med allt vad det innebär.

Stockholm ger fem miljarder till andra kommuner

”Stockholms stads budget för 2010 är en budget för bildning i en globaliserad värld. Det är en budget för barn och unga i Stockholms stad.” Det skriver skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) på sin blogg med anledning av att Stockholms stads budget för 2010 presenterades igår.  Jag håller med Skolborgarrådet att budgeten för nästa år är för barn och unga – med tanke på krisen är det en vinst i sig för våra barn att det inte blir besparing på de verksamheter som berör dem. Vi kommer alla ihåg att under 1990-talets kris sa man upp många lärare och pedagoger i skolan och det blev mycket negativa konsekvenser för barnen. Därför känns det bra att vi inte gör samma misstag igen. Heja Skolborgarrådet!

Just nu går det bra för Stockholm i jämförelse med andra delar av Sverige. Men när det går dåligt för andra delar av Sverige betalar Stockholm en utjämningsskatt för att de fattigare (krisdrabbade) kommunerna ska klara av välfärden. Det är en solidarisk handling. Nästa år kommer Stockholm att betala 5,2 miljarder till andra kommuner. Detta gör att Stockholms stad får en känslig ekonomi som inte tål hur mycket som helst av satsningar. Därför har Stockholm en ansvarsfull budget.

Socialtjänsten är en av mina käpphästar  och jag är nöjd att det nästa år sker påslag på detta område. Arbetet med utsatta barn och ungdomar  prioriteras och en  särskild satsning ska göras  för att motverka hemlösheten.  Det finns alldeles för många barn och ungdomar som far illa. För att motverka och åtgärda detta krävs snabba insatser, kunskap och erfarenhet och sist men inte minst ett bra och utvecklat samarbete mellan förskola, skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamheter. Man måste satsa mer på forskning inom området för att utveckla en kunskapsbaserad socialtjänst inom staden.

Som ordförande i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen har jag också ett eget perspektiv på budgeten.  Stadsdelen ansvarar för den kommunala förskolan, individ- och familjomsorgen, socialpsykiatrin, kultur, fritid, stadsmiljöarbete,  äldreomsorgen, omsorgen om personer med funktionsnedsättningar, parklekar.  Återigen med tanke på krisen är det bra att vi slipper skära ner i verksamheter.  Det känns bra att fortsätta erbjuda en bra service för  invånarna i Hägersten-Liljeholmen även under 2010.

Klarspråk mot hederskulturen

I söndags såg jag en dokumentär på SVT som handlade om hederskulturen. Två ungdomar berättade om sina liv, hur de blev utsatta av familjen och hur familjen såg på dem som homosexuella. Samtidigt pågår en artikelserie på samma tema på insidan i DN. I går berättade en ung kille om sitt olyckliga äktenskap för att han har ingått en tvångsäktenskap med sin kusin. Föräldrarna har bestämt åt honom helt enkelt, trots att han älskade en annan tjej. I dag berättar en annan kille hur han tidigare bevakat sina systrar utifrån den rollen som han fått av familjen, men i dag tar avstånd från allt detta.

I kombination patriarkala värderingar och religiösa övertygelser samt föråldrade traditioner är  ”hederskulturen”  utbredd bland lågutbildade grupper från mellanöstern.  I mellanöstern har det funnits specialregleringar i lagstiftningen om det handlade om ”hederskultur”. Gärningsmannen fick oftast lindrigare straff. I Jordanien, Gazaremsan, Syrien, Irak m.fl finns det stöd i lagstiftningen att man får rabatt. I studier från Jordanien där man har tittat på vilka som har begått ”hedersmorden”, är det mest lågutbildade grupper som man finner. I studien hittar inte välutbildade från medelklassen. Offren är också från dessa lågutbildade grupper.

Turkiet har ändrat sin lagstiftning och där straffas förövaren hårt. Nyligen dömdes en hel familj för hedersmord; inte bara den faktiska gärningsmannen utan hela familjen, eftersom det planerades på det sättet. Och det är rätt. Tack vare den turkiska ansökan om medlemskap i EU har det blivit bättre i Turkiet men det finns fortfarande mycket att göra.

Man varför händer detta i vårt land? I Sverige har vi också haft outbildade grupper från mellanöstern eller nordafrika som inte verkar ha ändrat sin kultur och beteende. Mentalt har de levt som de har gjort i hemlandet och fysiskt i det nya landet Sverige har de därmed levt i ett utanförskap. Nu växer deras barn upp under dessa förhållanden och de fortsätter att utsätta sina egna barn för samma förtryck.

Samhället tidigare hade inte förstått koderna vad det innebar att de hållit hårt i sina barn eller man tidigt gift bort sina barn. Svenska samhället såg detta som en kulturell och traditionsyttring och man har accepterat det för att man vill visa att det svenska samhället är tolerant.

Efter händelserna i samband med mordet på Fadima Sahindal vaknade svenska samhället, från politiker till socialtjänst, polis och övriga samhällsinstitutioner blev man chockade. Man blev häpen av händelsen och sättet. Världsproblemet kom in i våra varma stugor och hem.

Det har hänt mycket men det finns mycket att göra. Tydligare socialtjänstlagstifning som inte tar hänsyn till föräldrarna när man utreder kring hedersproblematik. Det är bra att det kommer upp till ytan och debatteras. Demokratin säger ifrån på ett tydligt sätt utan kulturella hänsyn. Det finns inte kulturer som säger att man ska mörda sina barn. Oavsett skäl till förtrycket måste alla acceptera och respektera svensk lagstiftning. Jag tycker att man ska höja straffen för alla inblandade och man ska se på brottet som alla har varit aktivt delaktiga.

 Sist måste samhälle lyssna på dessa ungdomar och stödja dem. Det är glädjande att fler ungdomar träder fram och säger ifrån. Ungdomar vill leva i frihet. De vill vara den de är utan att gömma sig bakom ”kulturella” fasader. De vill vara öppna med sina sexuella läggning eller med sin kärlek till någon annan person än familjen väljer. Det är hoppingivande att ungdomar vågar säga ifrån. Men samhället måste vara mycket tydligt mot den förtryck som ungdomar utsätts för. Kärleken kan inte villkoras. Ni har mitt stöd, alla ni ungdomar som ännu inte vågar vara er själva eller visa er kärlek offentligt. Ni kommer att segra!

Socialdemokraterna sprider osanningar

I går skickade socialdemokraten Teres Lindberg, vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden, ut ett pressmeddelande med rubriken: ”Borgerligt bostadsfiasko – byggandet i Stockholm faller kraftigt”

I pressmeddelandet säger Teres Lindberg att ”Sedan den 1 januari år 2007 har borgerligheten påbörjat 7722 nya lägenheter. Under den förra mandatperioden påbörjades ca 20 000 nya lägenheter”.

Pressmeddelandet innehåller bara propaganda utan verklighetsförankring. Hon hänvisar till USK:s hemsida. Problemet är dock att jag också har siffror från USK och den ger helt en annan bild. Socialdemokraterna räknar fr.o.m. första januari 2007 och alltså inte fr.o.m. oktober 2006 då vi tog över makten. Hur kom det sig att S inte vill räkna fr.o.m. oktober 2006 då vi i stadshusalliansen tog över makten? Jag vet, för då stämmer inte deras falska bild av stadshusalliansens bostadsbyggande. Stadshusalliansen har kommit överens om att det ska byggas 15.000 tsn bostäder.

Socialdemokraterna vet mycket väl att vi i allinsen har tagit mycket kraftfulla beslut för att höja byggtakten. Det byggs mer än någonsin tack vare mycket stark politiskt ledarskap. Sanningen är ju den, att S aldrig skulle klara av genomföra våra stora byggprojekt med sina kompisar i MP och V. De stora bostadsbyggen som tillkom under förra mandatperioden hade S aldrig klarat av utan hjälp av FP och M. Men Stockholmarna får göra sina egna bedömningar om vem som har rätt genom att studera USK:s siffror fr o m 0ktober 2006 t ill och med juni 2009:

Nybyggda lägenheter
Påbörjade	Antal
Inre staden	3904
Söderort	7428
Västerort	1954
Summa	13286
Färdiga	Antal
Inre staden	4699
Söderort	6018
Västerort	2178
Summa	12895

Hasch i statlig butik, nej tack!

I början av veckan (måndag) i expressen skrev Socialdemokraten Thor Buch Grönlykke om att man genom att sälja hasch i statliga butiker kan ödelägga den illegala marknaden och stoppa gängkrigen.

I Danmark missbrukar många hasch och antalet som använder har ökat och det är lättillgängligt, enligt artikeln.  Situationen har lett till våldsamma  uppgörelser mellan olika maffialiknande grupperingar för att ta kontrollen över haschmarknaden. Nu vill man legalisera cannabis på coffeshops enligt Holländska modellen. När man läser Thor Buch Grönlykkes argument om varför vill de legalisera den ser genast om att det handlar om att Danmark har misslyckats med sin politik när det gäller både alkohol och narkotika. Det är inte tillfälligheter att de försöker tillåta för att de har misslyckats.  Det var inte länge sedan man startade ett projekt som ger heroin till heroinister. Nu vill man sälja hasch i statliga butiker. I Holland pågår diskussionen om att coffeshopverksamheten måste stängas.

Debatten handlar längre inte om att hasch  är skadlig eller inte. Nej, det handlar om att man inte kan vinna mot langare och därför måste man legalisera den. På område efter område har vissa Europeiska länder gjort en rad olika legaliseringar; t ex heroin till heroinister, legalisering av prostitution, legalisering av bruket av droger et.c . Allt detta är en följd av den förda politiken som går ut på en mer tillåtande attityd mot både alkohol- och narkotikamissbruk. Medan Sverige har valt den andra vägen och sedan 1970-talet har Sverige fört  en restriktiv alkohol-och narkotikapolitik. Därför har  både alkoholkonsumtion och droganvändning exempelvis bland ungdomar länge visat relativt låga nivåer jämfört med en rad andra länder i Europa. Är detta en tillfällighet? Nej, det är resultat avden framgångsrika politiken som vi har fört i Sverige.

FN:s narkotikakontrollorgan UNODC kom med en årsrapport om narkotikasituationen i världen. Rapporten slutsats är att lösningen på de globala drogproblemen inte är legalisering utan tvärtom att det bör föras en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.

Svensk narkotikapolitik bygger inte enbart på  förbud eller polisiära insatser.  Individer som har fastnat i missbruket kan inte avskräckas med fängelsestraff.  De behöver möjligheter till vård och behandling. Och vi måste satsa på förebyggande arbete och samtidigt måste vi ha en restriktiv hållning till droger. Allt detta är grundstenen i svensk narkotikapolitik. Medan andra länder kanske bara har haft lagstiftningen som markering men det har inte satsats via socialpolitik. Detta är skillnaden mellan vår och andra länders politik.

Chefen för FN:organet  för kontroll av narkotika och brott, Antonio Maria Costa, varnar för röster som vill legalisera narkotikan med argumenten att det inte går att vinna kriget mot narkotikan.

Antonio Maria Costa tar avstånd från legalisering och menar att även om kampen mot narkotika inte är vunnen, är den restriktiva narkotikapolitiken betydligt effektivare än vad motståndarna påstår. Han  påpekar ett grundläggande faktum: narkotika inte är skadligt för att det är förbjudet, utan att narkotika är förbjudet för att det är skadligt.

Så nej tack, vi vill inte sälja hasch i butiker i Stockholm och i Sverige. Vi ska utrusta vår politik med humanism och kunskap men vi ska inte nedrusta vår alkohol-och narkotikapolitik för att andra har misslyckats. I slutändan är det fattiga barn och ungdomar som kommer att betala ett högt pris för en legalisering i form av högre missbruksnivåer. NEJ TACK!

Maria Wallhager ställer inte upp för omval

I dag fick jag veta att Maria Wallhager inte kandiderar inför valet 2010 . Hon har varit landstingspolitiker i många år.  Av hälsoskäl ställer hon inte upp. Detta beslut tog hon i samband med att hon blev tvungen att göra om en hjärtoperation. Det är tråkigt att Maria inte fortsätter. Jag har suttit två perioder med henne i förbundsstyrelsen i Folkpartiet Stockholms länsförbund. Hon är en engagerad och resultatinriktad politiker. Marias engagemang för sociala- och miljöfrågor betydde mycket för länsförbundet. Det är en förlust för vårt parti när en sådan duktigt politiker slutar på grund av hälsoskäl. Men hennes hälsa måste gå före allt. Eftersom hon sitter kvar mandatperioden ut blir det tydligt att det inte ska förknippas med de skriverier som har varit kring sjukhusmaten, utan stannar och tar ansvar. Det stämmer med min kännedom om Maria, att hon aldrig skulle avgå när det blåser. Hon är inte en ansvarslös politiker.